kompis

jag saknar många av mina vänner, för många av mina vänner bor inte
här. mina vänner tänkte "så här kan man ju inte leva. snö och mos.
tack och adjö" och har farit sin kos. jag saknar dem.

idag saknar jag speciellt en vän. en vän som bor här, i sverige, i
sockholm. bara några få förorter söderöver. vi hinner aldrig ses. han
är väl kanske inte min vän längre, på det sättet. men jag tyckte
iallfall att han var min vän. han är bara för härlig. rolig och kool
och glad och arg och allt annat mellan himmel och jord. det lyxigaste
med min vän är att han är så fantastiskt kreativ och en helt underbar
musiker.
det är lite fånigt och lite synd att sakna någon som finns på andra
sidan broarna, inte långt bort.
iallafall. det är tur att man har så fina vänner man kan sakna :)

Lite som Clark Kent

Min bebis är sjuk.

Min lilla mjuka, goa bebis är sjuk. Stackars tuss. Han har fått
öroninflammation och äter penicilin. För första gången i sitt liv.
Stackars min bebis!
Jag känner mig som en rätt usel mamma som missade alla tecken.
Kliandet i örat. Vinglandet. Pipandet. Jag har trott han varit
förkyld. Alla symptom är de samma. Jag har bara inte en sån där
öron-tittar-mojänga. Stackars min lilla fina bebis.
Det värsta är att han inte säger så mycket om det. Han var pipig två
nätter och sen har han bara varit vanlig. Han skuttar runt och gör
strunt. Precis som alltid. Doktorn sa att han var jätte röd och
svullen och att det måste göra jätte ont. Men vi har inget märkt.
Stackars stackars. Han är lite som stålmannen på något sätt. Han är
super stark och tålig, men säger inget om det och är jätte snäll.
Finaste ungen <3

Han har börjat med en massa underliga lustigheter.
Idag vid lunch:
"Ska vi ge dig lite alvedon, morra?"
"JA!" ropar han glatt från matstolen.

Jag har hört talas om nej-fasen, när barnet bara säger nej till allt
och protesterar vilt mot allt allt allt och alla. Morr säger lite
snällt "nej nej" när han inte vill, men oftast ropar ha "JA!" glatt.
Eller säger "ja ja" och nickar ivrigt. Charmison. Nu blir han
iallafall hemma från dagis resten av veckan.

Hoppas han blir frisk snart.

my little pony

hittade den här fina och fler på åhléns idag. tyvärr fanns de inte i
min storlek, så det blev en till morra och inget till mig :(

inspiration

jag vill klippa och klistra och måla och sy och snickra. jag vill
bygga ett hem att trivas i. jag håller på att bli totalt och komplett
galen på vårt s.k. hem: det är vitt, grått och beigt och består enbart
av räta linjer. jag blir tokig! jag lever med en systematisk
perfektionist som har svårt för att tänka utanför ramarna när det
kommer till färg, form och matchning. allt måste, enligt a, passa
ihop. gah! ja, jo, jag gillar stilrent och "japanskt", som a kallar
det. men jag vill också ha det personligt och mysigt. plus att jag
drunknar i min egna outsläppta kreativitet. jag måste få skapa! men
det finns inte tid, inte utrymme.
om jag fick som jag ville skulle jag ha en egen liten studio. jag
skulle ha en skrivare. mer färg, mer tyg, mer material generellt.
tyvärr finns det bara plats för städning. och jobb.

denna söndag kommer att, i vanlig ordning, gå åt till att planera
kommande vecka, städa och tvätta samt busleka med lillmonstret som
förövrigt har varit sjukt i snart en vecka. jag ska försöka hinna med
annat. något spännande. vi får se vad det blir.

signing out /k.

Jag behöver vuxenpoäng

Låter kanske tråkigt, men det är sant. Folk skulle nog säga att jag har vuxenpoäng så att det räcker, gift småbarnsmamma som jag är. Jag känner ändå att det behövs mer vuxenpoäng, nämligen i form av ett jobb och ett körkort. Aldrig har jag stört mig så mycket på att inte kunna göra vad jag vill när jag vill som just nu. Aldrig förut har jag INTE kunnat göra vad jag vill när jag vill. Nu känner jag mig begränsad och handlingsförlamad, nästan handikappad, i bristen på bil och körkort. Hur skönt vore det inte att kunna knöla in Morrison, pulka, vagn och allt annat man kan tänkas behöva och göra något en helg? Nu känns det som ett enormt projekt om man ska hitta på något. Det är bussbyte och tågbyte och när man väl kommer fram är klockan tre och man måste åka hem för att inte bli sen med middagen. Suck.
Och hur skönt vore det inte att få gå till ett jobb och jobba lite och sen komma hem? Ett sånt där vanligt jobb, inte ett karriärsjobb, utan ett jobb man är på mellan 9-16 (jag kommer inte jobba fulltid) och som man sedan lämnar på kontoret. Inte ett jobb man måste eller kan ta med sig hem och fortsätta på i all oändlighet. Man är hemma runt 16.30 och då är dagen i princip slut. Man lagar lite middag och äter med familjen. Leker lite med barnen. Badar och lägger barn och kurar sedan i soffan med sin älskade.
Mitt liv ser för närvarande mest ut så här: röra, huller-om-buller, förvirring, stress. Examen om ca 4 månader. Inget jobb efter det. Inte ens veta vad man vill jobba med efter det. Stuff över allt hemma i lägenheten, så det blir aldrig något "mysa i soffan med älsklingen" om kvällen, utan snarare städa fixa städa plocka fixa och städa.

Ge mig vuxenlivet. Ge mig vuxenpoäng!

stormar och mos

fy fanken vad illa jag mår. har haft huvudvärk i jag vet inte hur många dagar, men nu har jag även börjat må illa. spy-illa. inte alls roligt. inte alls så jag vill ha det. jag tycker ofattbart mkt synd om mig själv. känns som om jag är drabbad av hela världens samlade onda. orka.
underbara syster och hennes Päj åkte till mauritius idag, och kvar lämnade de en liten ledsen, utmattad och urvattnad mamma. jag är inte avundsjuk. jag skulle inte vilja åka bort och sova på en strand i 2 veckor. tänk på all sand man får i bikinitrosorna! inte alls bekvämt. nej, tacka vet jag snöoväder, raggsockor och måndag-fredag falukorv. latjo. jag är inte bitter.

självklart, som grädde på moset, har jag gått och dragit på mig någon form av total panikångest. jag vet inte vad jag ska bli, eller vad jag vill bli. och så tröstar jag mig genom att läsa alla jävla framgångsrika tjejers bloggar. tjejer i min ålder som gör spännande saker och har spännande jobb och som är mammor och fruar/flickvänner och döttrar och polare utan att gå av på mitten. dessutom är de snygga och verkar otrevligt trevliga. sånna borde inte finnas. det är ju jätte jobbigt att jämföra sig med sånna. usch. nä, tacka vet jag otillräckliga, trista, fula, lite små tjocka och ovärda mammor som jag själv. ingen ångest att dela ut här! jämfört med denna mamma kan alla känna sig som perfekta gudinnor.

mannen står och monterar ben på ett schabrak vi ska försöka böka in i vårt sovrum. någongång under min amningsperiod (ja, snart 9 månader sedan) bestämde jag oss för att vi skulle ha någon form av byrå i sovrummet. självklart kan jag inte bara köpa en fin färdig byrå, med fungerande lådor, utan vi ska i princip bygga en från scratch, med ikeas hjälp. hur jag tänkte när jag bestämde att odjuret skulle vara 92cm högt undrar jag verkligen. byrån blir totalt, inklusive 17cm ben, cm 110cm hög. det är ju knappt man når upp! eller, jag gör väl det, men min mamma måste nog stå på tå för att nå. toppen amningshjärnan. och toppen att vi alltid tar sån tid på oss för att göra saker att vi 9 månader senare inser vårt misstag och att det då är för sent för att rätta till.
jaja, vi slipper iallafall se den oskönt osköna tapet jag valt till sovrummet. inget ont som inte har något gott med sig, eller what not.

morraknorr är iallafall en lite underbar filur. igår hjälpte han oss att dammsuga. hade tänkt att lägga upp bild, men tydligen har jag inte utrymme kvar... suckarns.